Idag är en sån dag... En jobbig dag, när det är näst intill omöjligt att kliva upp ur sängen. När jag saknar henne så det värker i hela kroppen. Det har nästan gått åtta månader nu. Det är längre tid än vad jag fick på mig att lära känna henne. Det känns inte helt okej. Det känns inte okej alls faktiskt. Jag vill ha båda mina barn hos mig. Jag vill inte tvingas älska på avstånd. Jag vill inte att det enda jag har av Isabella ska få plats i en liten låda. Men det är så det är. Jävla skit. Jävla, jävla skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar