torsdag 9 mars 2017

Medan vi kan


Vardagslivet flyter på och mitt behov av att skriva av mig kommer inte alls lika ofta längre, något jag tycker är rätt skönt. Känns som att bitarna i mitt liv börjar falla på plats och jag känner mig ganska hel. Något som varit svårt sedan vi förlorade Bella. Sedan skulle jag ljuga om jag sa att vår familj står utan utmaningar då en nära familjemedlem just nu går igenom något väldigt svårt som drabbar och påverkar oss alla. Men om Isabellas död lärde mig något så var det att glädjas över det man har och det man fått uppleva ihop. Vi kan inte påverka ett skit när det kommer till vissa saker men vi kan välja att ha roligt ihop medan vi kan...

Mina små hoppetossor ni gör mig så innerligt lycklig! Vem skulle jag vara utan er?