måndag 27 oktober 2014

2014...

2014, ett jävla helvetes år. Allt i år har varit en kamp. Vad jag trodde skulle bli det bästa året i mitt liv visade sig bli något helt annat. Olyckan väntade inte överhuvudtaget utan redan på nyårsdagens morgon började helvetet på vad som skulle bli mitt hittills (och förhoppningsvis fortsättningsvis) tyngsta, tuffaste år i livet. Att förlora ett barn påverkar ens liv på så många olika plan och när olyckan väl är framme hopar sig problemen mer och mer, det är dessutom främst det negativa man ser för det är så jävla svårt att vara lycklig och glad när det mörkaste inträffar. Jag kan ju bara nämna att byta jobb mitt i all sorg inte var så lyckat, en riktigt tuff graviditet som kantats av oro och smärta har inte underlättat, sjukskrivning som kört mitt självförtroende i botten och bråk med försäkringskassan är några sådana punkter som ibland känns för övermäktiga för att hantera. Jag är så in i helvete trött på att fightas. Jag har ingen energi kvar till det. Jag behöver all min energi till att må bra och vara glad, för att orka vara en bra mamma, vän och flickvän. Ibland tillåter jag mig inte riktigt att känna alla känslor för det blir för mycket att hantera då. Men idag när jag var tvungen att ringa och bråka med försäkringskassan, som gjort bort sig och inte betalat ut några pengar till mig trots att jag tidigare ringt och pratat med dem och gjort exakt det jag blev tillsagd att göra, rann bägaren över. 

Det är så tröttsamt att gå och vara arg och ledsen, jag vill verkligen inte vara det. Jag vill vara lycklig över lilla tjejen i magen som snart kommer och över allt det andra fina jag har i mitt liv. Det är vad jag vill lägga min energi på. Så 2014, det ska bli så skönt att få lägga dig bakom mig och få börja om. Det är tur att jag älskar den här årstiden och tänker därför tjuvstarta lite med nyår redan när vår bebis bestämmer sig för att komma. November (om hon kommer då) och december tänker jag inte förknippa med detta helvetes år utan ni får tillhöra något som symboliserar något bättre och ljusare i mitt liv.

söndag 26 oktober 2014

Jag längtar efter dig

När kommer min bebis?! Åh... väntan är olidlig. I och med alla små tecken hon ger oss hela tiden känns det som om hon vill titta ut lite tidigare än beräknat. Men samtidigt vet jag ju att det är bra om hon stannar därinne så länge som möjligt i alla fall tills det räknas som en normal förlossning, alltså +-14 dagar. Men jag vill så gärna träffa henne och alla dessa tecken gör mig helt tokig. Nu börjar det verkligen irritera mig att jag inte vet exakt när hon kommer. Måste ju också någonstans inse att det faktiskt kan bli så att hon väljer att stanna därinne ända tills december. Åh min fina tjej.


fredag 24 oktober 2014

Fredagsmys

Hur dåligt jag än mår så är allt så värt det för att få ha min fina familj. Jag är verkligen så lyckligt lottad. Regnet vräker ner utanför, värmeljusen är tända överallt, jag har gosat ner mig under en filt, Daniel lagar mat, om exakt en månad är lilltjejen beräknad och om två månader är det julafton. Ikväll blir det en klassisk fredagskväll med god middag och Idol. Jag passar på att njuta trots smärta, illamående och hormonrubbningar... man måste lära sig att ta vara på de fina stunderna i livet trots att allt kanske inte är perfekt jämt. I vår familj kommer aldrig allt att vara perfekt eftersom vi alltid kommer sakna vår äldsta dotter på alla fredagsmys framöver men hon är ju alltid hos oss även om hon inte kan vara med oss. Så ja, jag kan vara lycklig och njuta av ikväll trots att jag mår rätt dåligt.


Utmattad

Oj vad jag inte har mått bra den här veckan. Är helt slut... I tisdags kräktes jag från ingenstans, mådde jättebra under måndagen och tisdag förmiddag men sen blev jag helt yr, tappade balansen och kräktes. Var ur balans under hela onsdagen och väldigt matt. Har under onsdagen och torsdagen haft otroligt mycket förvärkar som trycker och gör ont, som kraftig mensvärk och eftersom lilltjejen ligger fixerad långt ner i bäckenet känns det som jag har en kokosnöt mellan benen. Ganska obehaglig känsla om ni frågar mig. Det är dock inga tillräckligt täta eller regelbundna värkar som antyder att förlossningen skulle vara igång men i onsdags när det var som värst höll de på med en kvarts/tio minuters mellanrum i tre timmars tid. Nu håller det fortfarande på men med större mellanrum. Och idag mår jag illa igen... Är så trött, vill bara sova men vaknar hela tiden för att jag har ont. Jag är så ynklig.

onsdag 22 oktober 2014

Emmaljunga

I fredags kom den! Vår älskade vagn som är så noggrant utvald till lilla tjejen i magen. För oss var det viktigt med en rymlig liggdel eftersom hon kommer under det halvår då det är som kallast och då ska ett gosigt täcke eller åkpåse få plats utan att det blir trångt. Jag kände även att det var viktigt med en vagn som är lätt att köra både på sommaren och vintern och ville därför ha stora svängbara hjul men som går att låsa om man kör i skogen eller på snö. Så för oss blev det en Emmaljunga Super Nitro, Pepita navy med en city korg i Dark grey. Längtar så tills det är dags för  premiärturen med lillan.


fredag 17 oktober 2014

När tårarna inte vill ta slut

Svinjobbig morgon idag. Har gråtit nästan sedan jag vaknade för tre timmar sedan. Ibland sköljer sorgen efter Bella över mig och det finns ingen hejd på känslorna. Jag saknar henne så mycket så att hela kroppen blir förlamad. Jag är så stolt över mitt första barn, hon var så vacker och fin. Nu upplever jag att jag inte längre får ha henne som första barn för att hon dog så ung. Tror till och med att jag räknas som förstagångsföderska. Och folk frågar mig hur det känns att jag ska bli förälder... Det är i all välmening det vet jag men jag har ju varit mamma till min tjej sedan januari när hon kom och försvann. För mig är det så viktigt att hon alltid får vara del av vår familj, hon kommer aldrig vara bortglömd. Känslan av att hon inte får vara ihågkommen längre bara för att lillasyster kommer gör mig jättearg och ledsen. Isabella är mitt första barn och så kommer det alltid att vara och jag önskar verkligen att folk hade lite större förståelse för detta. Vi ersätter inte vårt barn med ett nytt!

onsdag 15 oktober 2014

Infant & pregnancy loss awareness day

Idag kl 19.00 kommer jag tända ett ljus för min älskade ängel och alla hennes vänner som inte finns här hos oss längre för att hylla deras minne. Du får gärna tända ett ljus du också för alla familjer i vår situation där det värsta tänkbara inträffat.

Att förlora ett barn är inte något man kommer över eller på något vis kan ersätta med ett nytt barn, som faktiskt vissa verkar tro. Vår lilla ängel är en egen person i vår familj som vi alltid kommer sakna och sörja trots att vår familj växer. Vi älskar dig Isabella. Alltid.


tisdag 14 oktober 2014

Höstfint


Har gjort lite höstfint på trappen här hemma. Det känns viktigt tycker jag att det ser fint ut när man kommer till vårt hus. Är supernöjd med resultatet så nu gäller det bara att jag inte tar död på den fina ljungen allt för fort. Har inte speciellt gröna fingrar om man säger så men jag ska göra mitt bästa.

måndag 13 oktober 2014

En fin helg

Vilken mysig helg jag har haft, i fredags var jag ju iväg på det otroliga Ullaredsäventyret. Herregud, jag har träningsvärk efter det. Det tog hårt på kroppen men det gjorde väldigt gott för psyket att få spendera dagen med en god vän och shopping. I lördags åt jag och Daniel frukost i sängen och hade en riktig mysmorgon och på kvällen kom Pontus och Cassie hit på tacos och spelkväll. Det är verkligen dessa stunder som gör att jag orkar med de långtråkiga veckorna som är fyllda med smärta, ensamhet och rädsla. Igår så var jag och Daniel iväg en kort sväng till Bäckebol och letade efter lite fina saker att dekorera vårt hem med, tyvärr ingen större lycka med det men fick köpt lite julklappar i alla fall, vi kan inte vara nog förberedda nu när vår lilla tjej kan dyka upp närsomhelst och göra vår framtid oviss. Kvällen igår spenderade vi på söndagsmiddag hos Daniels mormor. Så himla trevligt och gott. Så nu har jag verkligen fyllt på mitt umgängesförråd inför veckan. Behövdes verkligen eftersom att jag inte ens har vattengympan att se fram emot denna då det var sista gången förra veckan. Ska ändå försöka ta mig till badhuset inom en snar framtid för att få röra lite på mig. Jag vet att jag verkligen behöver det när jag ligger så mycket stilla som jag gör. Foglossningen har faktiskt blivit pyttelite bättre nu när hon har fixerat sig men nu när hon börjar bli så stor ligger hon och trycker på mina revben jämt vilket i sin tur resulterar i att jag istället fått extremt ont i ryggen. Så lite pest eller kolera över det hela men men. Nu är det bara 6 veckor kvar till beräknat födelsedatum.


torsdag 9 oktober 2014

Livet med foglossning

Det har varit en väldigt händelselös vecka för min del. Det enda jag har varit utanför dörren är vattengympan i tisdags (som nu tyvärr är slut) och i morse när vi var iväg på föräldrautbildning. Dock blev vi tvungna att gå därifrån för det var så varmt i rummet så jag blev helt svimfärdig och illamående. Netflix och Viaplay har blivit mina bästa vänner... otroligt tråkigt och jag är så trött på att sluka serier. För er som jobbar kanske det låter himmelskt skönt att bara ligga hemma och titta på serier dagarna i ända, men när man har gjort det i 7-8 veckor så är det inte så himla kul. Skönt är i alla fall att det har varit lite sämre väder idag och igår, har mer ro i kroppen då. Imorgon ska jag våga mig iväg på ett tappert besök till Gekås Ullared (tur att jag lagrat energi hela veckan), hur ska detta gå? Jag har i alla fall fina Josefin med mig som jag litar på tar hand om mig under dagen. JULPYNT är vad som står överst på handlingslistan och egentligen den stora anledningen till att jag vågar ta mig dit över huvud taget. Önska mig lycka till, det kan behövas.

måndag 6 oktober 2014

Lilla London Brinner


Bra musik med mycket känsla. Fantastiska Glenn. Lyssna och avgör själva.

Klicka på länken nedan för att lyssna på Lilla London Brinner, Glenn Udéhn på Spotify:
http://open.spotify.com/album/4mYHvc2hWSpG5OgVosOdL5

onsdag 1 oktober 2014

Stolt mamma

Jag känner mig verkligen sådär stolt nu som jag bara tror att en förälder kan göra. Daniel tycker jag är lite fjantig men jag känner mig verkligen stolt som tuppen. Det är nämligen så att vår lilla tjej i magen nu lagt sig till rätta. Hon har alltså fixerat sig nu redan i vecka 33. Min duktiga tjej!