måndag 31 augusti 2015

Daniel 25år

Igår fyllde min bättre hälft 25 år. Stort grattis till dig min älskling, är så glad över att få vara en del av ditt liv. Du och tjejerna är det finaste jag har! 

Dagen firades tillsammans med familj och vänner. Vi bjöd på en stor buffé med pajer, kycklingklubbor, minipizzor, focaccia, charkfavoriter och sallad som följdes upp med tre olika sorters tårtor. Man kan väl nämna att vi inte kommer behöva laga mat på hela veckan och tårta kommer vi nog ha kvar tills Alicias födelsedag om två månader... Lyckat! Det är verkligen vid sådana här tillfällen som det blir tydligt för oss hur många fantastiska personer vi har i våra liv. Tusen tack för att ni gjorde Daniels 25-årsdag till en toppendag. 


torsdag 27 augusti 2015

Förlovningsdag

För lite mer än 4 år sedan hade jag aldrig ens kunnat föreställa mig hur fantastiskt mitt liv skulle bli. Du hittade mig när jag som mest behövde det. Du visade mig vad kärlek betyder. Du visar mig varje dag vad det innebär att vara älskad. Du har givit mig två fina döttrar. Du hjälper mig upp när livet är svårt. Du är en del av det som gör vårt hus till ett hem. Du gör mig lycklig. Idag är det tre år sedan vi promenerade längs Siene i värmen och du på en trappa vid Notre Dame frågade om jag ville vara din för alltid. Svaret på den frågan kommer alltid att vara Ja. Jag älskar dig Daniel Telder.


lördag 22 augusti 2015

En dag i kärlekens tecken

Den 8 Augusti fick vi vara med och fira Simons och Emelies kärlek till varandra. Det var ett väldigt vackert och intimt bröllop. Tur jag hade lösögonfransar för jag fällde både en och två tårar under dagen. Emelie var så otroligt vacker i sin klänning, även Simon var väldigt stilig såklart. De hade hyrt en lokal ute på Hönö med brygga och panoramafönster som vette mot havet, otroligt fin plats. Dagen blev också extra bra då mina närmsta vänner samlades. Det händer inte så jätteofta eftersom att Lisa bor i Stockholm och Sofia i Västerås men den här dagen fick vi alla vara tillsammans. Super tack till er herr och fru Hammarlund som ordnat ett sådant fantastiskt bröllop och åter igen stort grattis!




söndag 16 augusti 2015

Roadtrip

Mina älsklingar under Alicias första båttur. Jag har kanske glömt att berätta det men givetvis åkte vi på vår traditionsenliga roadtrip även i år. Jag, Daniel, Alicia, Pontus och Cassandra packade in oss i vår bil och tog sikte mot Fjällbacka. Här väntade Marcus och Richard. Här blev det båttur och bad (trots svala temperaturer i vattnet), spel och såklart god mat. Nästkommande eftermiddag med några stopp på vägen begav vi oss mot Flatön som bjöd på detsamma som dagen innan.  Visst blev det en light variant i år då vi höll oss på västkusten med besök på två sommarställen men vad gör det? Vi hade jättemysigt och det är huvudsaken. Dessutom lutar det åt en stor trip nästa år då vi förmodligen kommer bila ner till Frankrike för att se lite EM i fotboll och därefter fortsätta mot Italien. Det ser vi fram emot!

onsdag 12 augusti 2015

Höstlängtan

Kan inte fatta att det bara är mitten av augusti. I mitt huvud befinner jag mig redan i mitten av oktober. Har börjat förbereda för Alicias ettårsdag redan, hon fyller ju inte förrän 29 oktober, herregud måste lägga band på mig själv. Mina mest googlade ord den här månaden tror jag är overall och vinterkappa. Är så sugen på höst/vintershopping så det är inte klokt. Att jag längtar såhär extremt mycket tror jag har att göra med att jag i princip missade allt mysigt med förra hösten eftersom att jag hade så extremt ont och knappt kunde röra mig på grund av min hemska foglossning. Men i år ska jag se till att verkligen njuta av att vara hemma och mysa med min lilla pärla, mycket tända ljus, mycket nya snygga kläder (ÄLSKAR HÖSTMODE), mycket pyssel, långa bitande höstiga promenader och regn (så mysigt med smattrande rutor). Mums. 

Förra hösten i september


lördag 8 augusti 2015

Simon & Emelie

Idag är det bröllopsdags för våra fina vänner Simon & Emelie. Är så glad över att jag får vara med på er stora dag och fira kärleken. Jag önskar er all lycka.

fredag 7 augusti 2015

Tillbakablick

Tisdagen den 7 januari 2014
”Idag har varit en dag då många gått tillbaka till vardagen. Inte jag, mitt liv har stannat. Jag har blivit mamma och förlorat ett barn. För mig finns inte längre någon vardag att komma tillbaka till. Inget är som vanligt längre för min värld har vridits uppochner.” -När jag skrev detta hade det gått 5 dagar sedan dess att jag hållit min döda dotter i famnen på förlossningsavdelningen på Östra sjukhuset i Göteborg. 

Sex veckor in i graviditeten hade det gått när de där 3 testen tydligt visade positivt. Jag var gravid, något jag längtat efter i flera år. Men det var först nu, tillsammans med Daniel som allt kändes rätt. Vi längtade båda efter att bli föräldrar och pluset var planerat. Du lilla som nu bodde därinne var älskad och efterlängtad från första stund. Magen växte snabbt, jag och din pappa pratade och klappade på dig jämt. Och du började buffa på mig redan i vecka 15 trots att moderkakan låg i framkant. Redan i vecka 17 fick vi se dig för första gången på rutinultraljudet då barnmorskan räknat fel på två veckor. 12 maj 2014 var du beräknad. Den dagen i december var den bästa dagen i mitt liv. Vi fick veta att du var en frisk och pigg liten flicka som växte precis som du skulle i magen, och stoltheten jag kände när jag höll de där tre ultraljudsbilderna på dig under bilresan på väg tillbaka till jobbet kommer jag minnas för alltid. Där och då gick inte tårarna av glädje att hålla tillbaka. Efter det kände jag mig lugn. Jag visste att du hade det bra och du påminde mig om det varje chans du fick med dina små sparkar. Jag var lyckligare än jag någonsin varit och kände tacksamhet och glädje varenda dag i vetskapen om att jag en dag snart skulle få bli din mamma. Det jag inte visste då var att den dagen skulle komma mycket tidigare än jag någonsin kunnat föreställa mig, redan sex veckor senare skulle du komma…

 På nyårsdagen (årets rödaste dag) sätter förlossningen igång. Det finns bara en läkare på plats men vi får ändå hjälp relativt snabbt. På sjukhuset går mitt vatten och både jag och Daniel befinner oss i chock. Det här får bara inte hända… vår älskade, efterlängtade dotter är döende. Hon är fortfarande för liten för att klara sig. 6 dagar för ung för att sjukhuspersonalen ska göra allt de kan för att rädda henne. Den andra januari 2014 föds vår Lilly Isabella Telder, 22 veckor och 2 dagar ung. Förlossningen är för påfrestande för hennes lilla kropp och hennes hjärta har slutat slå när jag för första gången får hålla henne i min famn. Stoltheten sköljer över mig samtidigt som att sorgen griper ett hårt tag… båda känslorna är här för att stanna. Rädslan, paniken och det dåliga samvetet över att inte hållit mitt barn tryggt så som en mamma ska, tar över och äter upp mig. Tårar och ångest bosätter sig i min kropp och varje liten sak i livet blir en kamp om överlevnad. Den värsta tanken som fortfarande får mig att bryta ihop är att hon känner sig ensam och övergiven där hon är. Att hon undrar varför hennes föräldrar inte finns vid hennes sida så som föräldrar ska. 

Hur överlever man då förlusten av ett barn? Vad gör man när en del av hjärtat slits ur bröstkorgen? Hur älskar man ett barn som inte lever längre? Jag har fortfarande inte svar på dessa frågor. Jag saknar vår dotter varenda dag… hon fattas vår familj. Idag lite drygt 1,5 år senare kan jag minnas Bella med större glädje än sorg. Det har varit viktigt för oss, något vi kämpat mycket med, för sorgen finns alltid där och lurar och vill ta över. Men vi valde kampen mot sorgen i sökandet efter glädjen och lyckan. Vi minns vår perfekta dotter som älskade att dansa i mammas mage. Vi minns hur hon gjorde volter när vi åkte bil och vi minns den stoltheten av att få hålla vår perfekta dotter i famnen. Det har hjälpt mig att överleva. Idag har Isabella blivit storasyster till Alicia och jag är helt övertygad om att vår lilla ängel ständigt vakar över lillasyster. 

Vi fick aldrig någon förklaring till varför detta hände. Trots en miljard tester och prover fick vi aldrig något svar på varför vår flicka dog. För oss spelar det ingen roll då vår tjej aldrig kommer komma tillbaka till oss. Däremot känns det viktigt att synliggöra vår förlust. Vårt barn var tillsynes helt frisk men dog ändå. Detta får inte drabba någon annan och jag tror och hoppas att man en dag kommer kunna förebygga detta bättre än man kan idag. Att man kan stoppa fler förlossningar som satt igång på tok för tidigt så att ett litet barn kan överleva. Dessutom hoppas jag också att det blir bättre uppföljning och att vårdpersonal blir bättre utbildade på vad det faktiskt innebär att förlora ett barn så pass sent i graviditeten för här brister sjukvården. Min barnmorska ringde aldrig upp mig efter att jag pratat in på telefonsvararen på mvc att vi förlorat Isabella. Läkaren som hade hand om mig ville enbart sjukskriva mig i en vecka från mitt arbete som förskollärare eftersom att ”min kropp hade läkt efter det och att det var viktigt att snabbt komma tillbaka till vardagen”. Dessa två exempel är tydliga bevis på att det fattas det extremt mycket kunskap och empati och det är något som jag med vår historia vill vara med och påverka. 

Det här inlägget skrev jag som ett gästinlägg hos Natasha nu i veckan. Hon har förlorat sin förstfödde son i plötslig spädbarnsdöd och vill nu sprida kunskap och öppna upp för samtal kring förlusten av barn vilket jag tycker är helt fantastiskt fint. Så tack Natasha för att du ville dela vår familjs historia så att även vi får delta i ditt fina projekt.

tisdag 4 augusti 2015

Eget rum

Nu har Alicia sovit en hel vecka i sitt egna rum och det går verkligen jättebra. Inatt har jag varit uppe två gånger och gett henne nappen och kl 6 fick hon en flaska välling men ville inte somna om utan fick då komma in i vårt rum. Tänk att lilla du har blivit så stor så snabbt. Helt otroligt.


måndag 3 augusti 2015

Loppan

Du min lilla loppa får mitt hjärta att göra dubbelvolter. Det är så härligt att få följa dina små framsteg hela tiden. Häromveckan lärde du dig att vinka. Du vinkar och vinkar och vinkar till alla du ser och så fort någon säger hej eller hejdå är din lilla hand i luften igen. Du har långa högljudda monologer med dina leksaker och du lyser upp som en sol när du träffar dina jämnåriga kompisar. Alla dessa små egenskaper får ett mammahjärta att smälta. 

lördag 1 augusti 2015

Möhippa

Lördagen den 11 juli hade vi ordnat med möhippa för en av sommarens två finaste brides to be Emelie (fina Linda är brud nr 2). Brunch, Poledancing, fotografering, middag och utekväll var aktiviteterna som stod på schemat och jag tror faktiskt att vi lyckades ge Emelie en riktig toppendag, jag hoppas det i alla fall.