fredag 30 januari 2015

Tacofredag

Idag har vi varit på BVC, hon växer på som hon ska och följer sin egen kurva fint. Känns skönt att hon får i sig som hon ska, det är ju svårt att veta när man helammar. Jag har ju ingen aning om hur mycket hon får i sig. Idag fick hon även sitt 3 månaders vaccin, lilltjejen. Hon blev såklart ledsen men det gick ganska snabbt över med lite extra kärlek och gos. Men jag kan inte låta bli att få lite dåligt samvete när jag "utsätter" henne för smärta även om jag såklart vet att det är för hennes bästa. Nu håller vi tummarna att hon slipper feber men vi har laddat upp med alvedon hemma om det skulle bli så illa. Nu ligger hon i min famn och sover gott och det njuter jag ordentligt av. Dessa fina stunder vi har tillsammans är inget jag tar föregivet. Snart kommer Daniel hem och då blir det fredagsmys med tacos och någon bra film.. Tips någon? Lite lustigt det där med tacos på fredagar, innan jag blev gravid åt jag helst inte tacos alls men nu står det på vår matsedel i alla fall varannan fredag och jag älskar det. Det är liksom en symbol för att man verkligen är en familj på något vis.

torsdag 29 januari 2015

Oändligt

Ibland svämmar mammahjärtat över av kärlek till dig Alicia. Jag är med dig 24 timmar om dygnet (med bara några få timmars undantag) och har varit det i princip sedan början av mars 2014 när du bestämde dig för att bosätta dig i min mage. Absolut finns det stunder då du testar mitt tålamod och visst finns det stunder som jag gärna haft lite för mig själv men det finns också stunder då du befinner dig precis bredvid mig och jag saknar dig ändå. Jag har så oändligt mycket kärlek att ge dig min fantastiska lilla skitunge !

tisdag 27 januari 2015

Baby café

Idag var jag, Alicia, Linda och Samuel iväg på baby café i Floda. Blev väldigt positivt överraskad faktiskt. Det var bara för barn under ett år men vi var ändå ca 10 mammor med barn. Det var kyrkan som anordnade så enligt min smak blev det kanske lite för mycket ramsor och sånger om Gud under sångstunden men Alicia tyckte att det var väldigt kul. Hon tittade med stora ögon och log mycket. Det är så himla härligt att se när hon är glad och trivs. Så dit kommer vi nog att åka fler gånger. Vi passade också på att skriva upp oss på babymassage som kommer att vara varje torsdag med start nästa vecka. Det kommer nog bli väldigt bra tror jag.


lördag 24 januari 2015

Fredagsmys

Igår hade jag en riktigt härlig fredag. Linda, Linda och Anna var här och jag bjöd på lax med bakad potatis, sallad och tzatziki med kladdkaka och hallongrädde till efterrätt vid vårt nya köksbord. Mumma. Tjejsnack, god mat och lite sällskapsspel var precis vad jag behövde. Alicia var med oss hela kvällen eftersom pappa Daniel var iväg på grabbkväll och min lillskrutta uppförde sig exemplariskt som vanligt. Hon är verkligen en fantastisk liten person som är väldigt snäll mot sin mamma. 




torsdag 22 januari 2015

Mammaledig

Herregud! Veckorna bara flyger fram, det är knappt så jag hänger med. Om en vecka blir lilla loppan hela tre månader. Stora tjejen. Det händer så mycket hela tiden. Nu vänder hon sig från mage till rygg varje gång hon hamnar på mage, hon har skaffat sig en bästa kompis här hemma som är en uggla på hennes babysitter som hon blir tokglad varje gång hon ser och lillskruttan har börjat väcka mig lite tidigare på morgnarna med först ett litet tjut och därefter världens största leende. Min lilla gofia. Jag verkligen älskar livet som hemmamamma. Dagarna är dessutom fyllda av roligheter såsom långa promenader med andra mammor, middag med fd kollegor, shopping på stan eller bara hemmamys med fina vänner och familj. Jag njuter i alla fall ordentligt av att få spendera så mycket tid med min lilla älskling. Är så tacksam över min underbara familj!


onsdag 14 januari 2015

Förlossningsberättelse Alicia

Nu har det gått 2,5 månad sedan Alicia kom till världen så jag tänkte att det är på tiden för en liten förlossningsberättelse innan jag helt glömt bort allt.

Ni som läst ett tag vet att jag hade mycket sammandragningar som gjorde ont ett bra tag innan hon kom, dessutom såg barnmorskan att hon låg hon fixerad redan när jag gick in i vecka 33. Och egentligen från det att hon fixerat sig kände jag ett väldigt tryck neråt med sammandragningar som gjorde ont i princip varje dag. Ungefär en vecka innan hon kom, alltså i vecka 35, så kom sammandragningarna regelbundet varje kväll med mellan 5-10 min mellanrum, ca 1 minut långa och höll på i ca 3 timmar innan det avtog när jag gick och lade mig. Samma sak hände på tisdagskvällen, vid åttasnåret så satte sammandragningarna igång precis likadant som alla andra kvällar, men dessa slutade inte när jag gick och lade mig. Minns att jag blev irriterad och tänkte "ska jag aldrig få slippa den här smärtan". Hade så ont på grund av foglossningen också så min kropp var helt slut och psyket så trött på att ha ont och känna den fruktansvärda oron som var när jag inte hela tiden kunde känna om hon fortfarande levde och hade det bra därinne. Hur som helst gick jag i alla fall och lade mig för att sova med inställningen att jag ska bannemig sova mig igenom resten av den här smärtan för jag orkar inte med att ha ont. Att påpeka här är väl kanske att det kändes precis som när jag har min värsta mensvärk, inte värre än så. Lyckades somna efter en liten stund men sov väldigt oroligt den natten och var uppe varje halvtimme/timme för att värma på vetesäcken. 

När jag vaknade på morgonen strax innan kl 6 så tänkte jag att det var märkligt att jag fortfarande hade sammandragningar med samma intervaller som tidigare (5-15 min mellanrum) men enligt alla på internet så skulle man inte åka in om de inte kom så ofta som 3 på 10 min och dessutom hade jag blivit tillsagd att när det väl är dags så känner du det. Men oron började smyga sig på ordentligt och jag blev rädd att allt inte stod rätt till så när Daniels väckarklocka ringde vid 6.30 berättade jag för honom om natten och han ringde till sjukhuset för att höra om vi fick komma in på kontroll. Jag ställde mig i duschen och fixade i ordning mig lite, packade en liten väska även om jag inte trodde att det var dags så var det ändå bäst att vara på den säkra sidan. Vi hade varit inne på kontroll bara en vecka tidigare då jag var orolig eftersom jag inte tyckt att hon hade rört på sig lika mycket som tidigare men då hade allt sett bra ut och jag tänkte att det nog skulle vara samma process idag. Vet att jag hade lite dåligt samvete i bilen över att ta upp en vårdplats när mina värkar faktiskt kändes ganska lugna, men jag ville känna mig säker på att hon hade det bra. Vid 7.30 hoppade jag in på sjukhuset med mina kryckor och vi blev ledda till ett undersökningsrum där de kopplade upp mig med CTG för att mäta bebisens hjärtljud och kolla värkarnas intensitet. Kurvan såg verkligen precis ut som den gjort veckan innan och vi var helt övertygade om att vi snart skulle få åka hem igen. Jag fick ligga i undersökningsrummet i ca 1-1,5 timme innan de kopplade bort och sa att allt såg fint ut men att jag hade lite sammandragningar och att de även skulle göra en vaginal undersökning för att kolla om jag öppnat mig något. Efter att 3 barnmorskor undersökt mig (de trodde inte att det var sant så de var tvungna att kolla med sina kollegor) så visade det sig att jag var 7-9 cm öppen och att jag minsann inte alls skulle få åka hem för om några timmar skulle vi få träffa vår efterlängtade bebis. Eftersom att vattnet inte gått ännu fick jag vänta en timme till tills jag var helt öppen, då stack de hål på hinnan. Hittills hade jag fortfarande inte särskilt ont utan som mensvärk och heller inte tätare värkar än 5-15 min mellanrum på dem. Men när de väl tagit hål på hinnan.... fy fan vilken smärta som bara kom rusande då. Där och då förlorade jag kontrollen över min egen kropp. Lustgasen sattes på (alternativ till annan smärtlindring hade redan passerat sedan länge) och jag provade lite med det men då överöstes jag av alla minnen från Isabellas förlossning och fick panik och trodde att även denna lilla bebis skulle födas död så jag började storgråta i ren panik. Efter lite lugnande ord från barnmorskorna om att lillans hjärtljud såg jättefina ut och att denna förlossningen inte alls kommer bli likadan och en del kärleksfulla ord från Daniel återfick jag till slut lite balans i sinnet men lustgasen gick helt bort. Jag provade lite olika ställningar för att hjälpa lilltjejen lite på vägen men var så trött och tung i kroppen så jag faktiskt inte orkade annat än att ligga på rygg. Efter ett tag (oklart hur länge) kom krystvärkarna och det var bara att kämpa på. Här var det svårt att lyssna på barnmorskorna och krysta rätt för det gjorde så ont och jag ville bara kämpa emot smärtan och sova bort det. Samtidigt sa jag att jag skämdes lite att jag var så klen för det finns ju så många kvinnor därute som har betydligt värre förlossningsförlopp och som haft den smärtan jag upplevde då i många många fler timmar. Så vi alla skrattade lite åt min förhållandevis enkla förlossning och det gav mig styrka att kämpa ytterligare lite till. Klockan 13.53 (tre timmar efter de tagit hål på hinnan) kom hon äntligen, hennes första skrik var det bästa jag någonsin hört och det var en sådan lättnad att min bebis levde. Min Ella Alicia Telder, 46 cm lång och 2380 g tung, levde! Jag fick ha henne hos mig och känna hur hon andades! Det var en otrolig lättnad och lycka. 

Amningen fungerade med en gång (hade haft mjölk i brösten säkert halva graviditeten redan) och hon låg och snuttade länge. Det var så otroligt mysigt. När Daniel tog kort på henne och visade mig blev jag lite förvånad över hur söt hon var, från min vinkel såg hon helt annorlunda ut fast också då söt såklart men hon var så himla himla himla fin framifrån. Jag var så stolt och hade sådan otrolig energi efter förlossningen. Ville upp och visa henne för hela världen. Vi fick stanna på BB i tre nätter. Eftersom hon var lite tidigt född ville de ha lite extra koll så att allt verkligen var som det skulle med henne och det var det ju som tur var och vi fick komma hem med vår älskade tjej på lördagen. Har fortfarande svårt att fatta att denna fantastiska lilla människa är vår dotter.

24 Timmar gammal


måndag 12 januari 2015

Gravidmage

Får ibland lite frågor angående gravidmagarna, om de var lika varandra i storlek och form. I och med att Isabella föddes i vecka 23 så har jag tyckt att det varit lite svårt att svara på eftersom att jag aldrig hann bli så stor med henne. Men kikar man på bilder så tycker jag mig allt kunna se att magarna är ganska lika varandra både i form och storlek. Kanske att jag var något större i början med Isabella än med Alicia, men då märkte jag också en större skillnad på min kropp då höfter och bröst breddade sig på ett annat sätt en med Alicia eftersom hon kom så tätt inpå (2 månader emellan). Så mysigt att tänka tillbaka på graviditeterna, hur jävliga de än var, är jag så tacksam över upplevelsen. Det var så otroligt häftigt att få känna hur de små liven i mig växte och busade runt. Mina fina tjejer! 

Gravidvecka 22 med Isabella:
 Gravidvecka 22 med Alicia:

lördag 10 januari 2015

Nu är glada julen slut

Och så var julen över för den här vintern och vardagen har återgått till det "normala". Har en ny vardag nu att vänja mig vid som föräldraledig. Det är faktiskt helt underbart att ha förmånen att kunna vara hemma och ta hand om sitt barn på heltid. I somras var jag lite orolig att min rastlösa själ inte skulle klara av att vara hemma på heltid och jag oroade mig för att känna mig väldigt ensam. Den känslan har som tur är inte infunnit sig i någon större utsträckning ännu i alla fall då mina veckor  i stort sätt är fullbokade med aktiviteter och mys med vänner. Med fullbokade menar jag kanske en sak att göra varje dag, vill ju inte stressa ihjäl lilltjejen med för mycket flängande hit och dit. Men vi kommer inte heller bara spendera dagarna i soffan är min poäng, vilket är en väldigt skön kontrast mot sjukskrivningen som enbart innebar stillasittande och serietittande för min del. Tänkte hursomhelst bjuda på lite bilder från julafton och med detta inlägg städa ut julen helt och hållet.





måndag 5 januari 2015

Första julklappen

Första julklappen till Alicia blev detta fina familjeporträtt som kommer ifrån Rosa prinsessa, är otroligt nöjd med hur fint hon lyckades fånga vår fina lilla familj med mig, Daniel och båda våra döttrar Alicia och Isabella. Den ska såklart inte stå på köksbordet utan sättas upp i Alicias rum men dit har vi inte riktigt hunnit ännu. 




lördag 3 januari 2015

Runt halsen

Det här otroligt vackra halsband fick jag i 25 års present av min underbara svärmor Lotta. Har haft på mig det varje dag sedan jag fick det. Känns så fint att ha mina båda döttrar nära hjärtat.

fredag 2 januari 2015

1 år som ängel

Grattis på din födelsedag min stora ängel. Det är idag ett år sedan du kom och försvann. Mamma och pappa saknar dig så otroligt mycket och det är en stor sorg att vi aldrig fick lära känna dig. Vi tänker på dig varje dag och jag tror att du alltid finns med oss. Jag tror att du har blivit vår familjs lilla skyddsängel som håller extra koll på din lillasyster så att hon har det bra. Det vill jag tacka dig för, min fina prinsessa. Du är så liten och det var ju vi som skulle skydda dig från allt ont. Idag är din dag. Lilly Isabella Telder, vi älskar dig för alltid.

torsdag 1 januari 2015

Nytt år

Förra året (eller förrförra?) skrev jag en årsresumé på hur det gångna året varit och skrev även att jag såg fram emot allt roligt som jag visste skulle hända 2014... När jag skrev det trodde jag att 2014 skulle bli det bästa året någonsin. Vad jag inte visste då var att den värsta tänkbara skräck snart skulle drabba oss. För exakt ett år sedan låg jag inlagd på sjukhuset för att vattnet gått och Isabella var på väg, på tok för tidigt.
Vi inledde året 2014 med att förlora vår förstfödde dotter och därefter blev allt en fruktansvärd kamp mot mörkret. Vad som känns fint är att vi nu sitter här ett år senare med Isabellas lillasyster hos oss. Alicia kan aldrig ersätta Isabella men hon är helt klart vårt stora ljus i mörkret och vårt fina mirakelbarn. Imorgon ska vi fira storasysters födelsedag med en promenad till en sjö nära oss och tända en rislykta i hennes minne. För mig är det otroligt viktigt att hon blir firad och ihågkommen på sin dag då det är det enda jag kan ge henne nu när hon inte finns hos oss. Jag är så otroligt stolt över att vara mamma till mina två skatter. Jag vågar inte säga detta med säkerhet men jag hoppas att 2015 blir ett lite lugnare år där jag får mycket tid att bara vara och njuta av min underbara familj. Gott nytt år