Att våga

Isabella var det barn jag längtat efter så galet länge. Hon var den saknade pusselbiten i vår familj och när jag fick veta att hon låg i min mage var lyckan total. När hon dog var det inte bara vårt älskade, efterlängtade barn som försvann utan även alla drömmar om hur framtiden som förälder skulle bli. Jag fick svårt att tro att jag någonsin ens skulle våga få ett till barn. Våga älska någon annan så som jag älskade (älskar) henne. Men ganska snabbt inpå gick det upp för mig att den brinnande längtan efter ett levande inte gick att stoppa vilket ledde till att vi bestämde oss, bara två månader senare, för att försöka få ett syskon till Bella. Alicia kom till världen bara 10 månader efter att Bella dog (hon kom 4 veckor tidigt.. resten kan ni räkna ut själva) och hon gav oss drömmarna tillbaka. Idag är jag är så tacksam mot mig själv och Daniel för att vi vågade trotsa rädslorna. Modet och styrkan som vi bär på visste jag inte innan Isabella att jag hade i mig, mina döttrar är det bästa jag har i livet och jag är så glad över att vi vågade tro på lyckan igen. Kärleken är värd all smärta och sorg, så enkelt är det.