... som vanligt. Nej, så ska jag inte säga för det är inte helt sant. Men jag känner mig ensam de sekunder, minuter och timmar som jag inte har Daniel vid min sida. Vi har växt ihop och jag älskar det. Samtidigt så hoppas jag verkligen att han har det riktigt roligt vad han nu än pysslar med när jag inte är med. Det unnar jag honom verkligen.
Nu börjar det bli dags att röja upp efter gårdagens trevligheter. Vi hade lite vänner här igår, sjukt trevligt som alltid. Älskar verkligen när det är folk runt omkring. Det känns tomt när ingen sover på vår soffa om nätterna. Så ja, jag saknar lite tiden när du också bodde här Oskar! Som tur är så har vi ju fina Pontus som i alla fall gör veckobesök hos oss vilket känns väldigt betryggande. Nej... nu får jag ta tag i mig själv och fixa här hemma så jag sedan kan tagga inför bowlingen ikväll med Linda och hennes vänner. Myspys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar