Sjukt obekväm i sådana här sammanhang. Det finns en anledning till att jag inte går till vårdcentraler eller liknande ställen speciellt ofta. Fy, jag blir helt nervös. Önskar att Daniel var här och kunde hålla mig i handen. Har lust att springa härifrån, krypa ner i sängen och lägga mig i fosterställning. Så jobbigt tycker jag att det är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar