torsdag 25 oktober 2012

En ros för varje barn

Idag har jag gjort sista praktikdagen någonsin. Känslan är obeskrivlig. Lyckorus samtidigt som en saknad växer fram. Mina underbara barn kommer jag inte få träffa mer och för mig blir detta avslut, en milstolpe i livet. Efter jul blir jag vuxen på riktigt. Nervöst, pirrigt, läskigt och spännande, känslorna snurrar som en karusell i min mage.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar