För ett år sedan uppskattade jag det här, egentid. Men idag, fy vad jag avskyr egentid som egentligen bara innebär ensamtid. Tid för dumma tankar att snurra i huvudet, tid att känna saknad, tid att ha tråkigt. Folk säger att man behöver vara ensam ibland, att det är bra. Men jag förstår inte varför... Vad finns det för bra anledning att vara ensam när man inte tycker om det? Eller egentligen kanske det inte är ensam jag har problem att vara. Det handlar väl snarare om att det är jobbigt att vara utan dig, världens finaste människa. Min pojkvän och sambo. Det är dig Daniel som jag inte klarar att vara utan för jag är beroende. Jag ser inte det som något negativt som andra tycks göra. Jag är glad över att jag behöver dig för det gör att jag uppskattar varje sekund jag har med dig. Däremot vet jag att vi kommer att vara ifrån varandra ibland och det är viktigt att kunna vara det för andras skull trots att jag helst vid dessa tillfällen skulle slippa vara ensam. Men ikväll får jag bita ihop och göra det bästa av ensamtiden. Lite god mat, tända ljus och lite bra Saraserier som Familjen Annorlunda, Grey's Anatomy och Gossip Girl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar