Det svåra är inte att vara ledsen.. Det är jag konstant. Det svåra är att glädjas över det vi fick. Vara lycklig trots att det värsta som kan hända har hänt oss. Att fortsätta leva, bearbeta sorgen och våga andas igen. Ibland gömmer jag bort hur man gör men för det mesta går det bra. Folk frågar hur jag mår... Det är ingen konstig fråga men den är helt omöjlig att svara på. Speciellt ett svar som folk vill höra. Jag brukar säga att jag mår okej, men egentligen mår jag allt. Jag mår fantastiskt samtidigt som jag mår förjävligt, jag är glad samtidigt som jag är ledsen, jag är lycklig samtidigt som jag är olycklig. Hela jag är full av kontraster och jag kämpar med varenda fiber i min kropp att det positiva ska vinna. För det är så jag vill minnas dig. Glädje, kärlek och lycka är vad du ska symbolisera i mitt liv om jag så ska kämpa tills jag dör för att känna så. Jag är förälder nu. En mamma utan barn. Det är sorgligt, inga tvivel. Men det finns så mycket glädje också. Jag ångrar inte att du fanns, aldrig. Jag bara saknar dig så fruktansvärt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar