PANIK

Tror jag håller på att bli överansträngd av spänning och nervositet!!! Det bara bubblar ur mig och jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Tror inte att alla människor är så känsliga som jag är vad gäller sådana här saker. Mitt liv har hamnat uppochner på något konstigt vis och jag känner mig så begränsad eftersom jag inte längre har allt under kontroll. Jag och Linda håller på med examensarbetet som två galningar och trots att vi sitter timme ut och timme in känns det som vi har supermycket kvar innan jul. Dessutom jobbar jag hela säsongen på Liseberg, sköt med avbrott men tiden börjar jaga mig. Så har jag ju världens bästa jobb med killarna som tyvärr snart även det tar slut. Fy så jag kommer sakna dem, mina små guldklimpar! Men det jag har mest panik över är de hittills inbokade 4 arbetsintervjuerna jag ska gå på i nästa vecka. Det var längesedan jag var på en sådan och aldrig förr har jag haft en sådan press på mig som jag har nu. Tankarna snurrar i huvudet, vad ska man ta med sig för papper? Vad har man på sig? Kommer jag säga något vettigt eller blir det bara blackout? Tänk om jag inte får något jobb! Vad händer då? Hur gör man? Hur kommer jag att uppfattas? Ser jag för liten ut för att gått klart en högskoleutbildning? ... då och då slinker även tanken "VADFASEN ska jag ge Daniel i julklapp?!" in.

Japp, PANIK råder i min kropp just nu. Det märks för min mage hatar mig. Tack för idag!