Och så börjar det igen... Ångesttankarna och kroppen som värker av smärta. Jag börjar ifrågasätta varför jag utsätter mig för detta igen. Att vara gravid är inget jag är bra på tyvärr. Jag känner mig så himla misslyckad som kvinna, som inte klarar av att bära mitt barn med glädje. Det värker i hela mig just nu på grund av foglossningen och jag vet att detta är kroppens sätt att säga stopp till mitt arbete. Jag behöver bli sjukskriven, helst igår. Men jag vill inte. Jag vill inte bara sitta hemma och vänta på att min bebis ska komma eller dö. För ja... det är dit tankarna går. Jag vågar inte lita på att bebis stannar. Nu är jag i vecka 17 och jag är livrädd att förlossningen sätter igång och skatten i magen får träffa storasyster Bella på tok för tidigt. Händer det vet jag inte hur jag skulle klara det. Då skulle nog Alicia få växa upp som ensambarn med två syskon i himlen. För en graviditet till klarar varken kropp eller psyke av. Jag får ofta höra att jag är stark... men jag förstår det faktiskt inte för jag känner mig så jävla liten och svag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar