När man är borta från allt som ens vardag vanligtvis består av bildas det en liten bubbla av ro. Tankarna om att stanna här för alltid dyker upp. Jag slukas upp av nuet som omfamnar mig med en lättnadskänsla och en övertygelse om att allt är perfekt. Som tur är känner jag ingen sorg när bubblan spricker och jag åter igen faller ner till vardagen eftersom jag vid varje bubbeltillfälle tar med mig lite av den känslan in i mitt riktiga liv. Lyckoruset kvarstår och vardagen känns lätt och inte alls sådär tråkig som många brukar beskriva den. Jag trivs med min vardag och inser att jag absolut inte hade velat vara i bubblan jämt.
Italien var perfekt som alltid. Mitt andra hem. Min Nonna. Min Anna. Mina bästa kusiner. Maten. Stranden. Dagar i solen. Landskapet. Tid för kärlek. Tid med min familj. Tid för mig själv. Tid att andas. Upptäcka saknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar