Ensamhet

När man är hemma ensam och är sjuk hinner man tänka på allt flera gånger om känns det som, ibland kan det vara bra att få fundera över sitt liv och sina beslut men att göra detta ensam i två dagar gör mig bara knäpp, rastlös och sällskapssjuk. Jag har aldrig varit speciellt bra på att vara ensam... blir bara irriterad på mig själv och allt som "springer genom mitt huvud" (tillägnat Sofia och Lisa). Jag blir ledsen över vissa saker som att Lisa återigen ska flytta ifrån mig, hon har redan gjort det en gång vilket var helt fruktansvärt, så att behöva gå igenom det igen känns väldigt jobbigt. Men jag blir också väldigt glad när jag tänker på mina två fina sambos jag kommer ha till hösten, ser verkligen fram emot att få bo med er i min lilla skrubb. Jag blir tacksam när jag inser hur sjukt fina vänner jag har... både gamla och nya... som ställer upp och finns där för mig i både underbara och jävliga stunder och just nu saknar jag er allihop. Som sagt jag är inte bra på att vara ensam och hade så mycket hellre haft dessa tankarna tillsammans med någon annan då känns allt genast lite lättare.

Fina människor vad skulle jag göra utan er?