Idag går vi in i vecka 30. Det är en stor milstolpe för mig så trots att hela kroppen värker och jag har svårt att känna mig positiv över något just nu finns en stolthet kring den här dagen. Nu är det bara slutspurten kvar och vi kommer att klara det även om min kropp går sönder på köpet. Det får det helt enkelt vara värt. Igår kände vi hur lilltjejen hickade och hon gav mig samma upplevelse i morse. Så härligt att hon gör liv av sig så jag vet att hon har det bra trots mitt dåliga humör. Trots mycket tårar just nu från min sida får hennes rörelser mig alltid att le. Lilla älskade skatt därinne jag längtar så tills jag får träffa dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar