Måndagar har verkligen blivit en tänk och vilodag för mig. Lite min och Isabellas dag i veckan. Jag funderar mycket över det faktum att mina två döttrar aldrig kommer få lära känna varandra. Det känns väldigt tungt. Jag kan inte heller berätta så mycket om Isabella för lillasyster som jag önskar eftersom att jag själv inte fick känna henne speciellt länge. Ibland undrar jag om min sorg är mindre värd för att jag inte förlorade min dotter senare. Egentligen är den tanken helt absurd för min dotter är självklart precis lika värdefull som någon annans barn. Hon var mitt friska barn som dog. Hon dog för att hon var några få veckor för ung för att födas och det finns ingen rättvisa i det. Hon kommer vara för evigt saknad i vår familj. Min lilla ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar