Promenad i regnet. Smattrandet på paraplyet sätter igång mina tankar. Jag älskar det. "Du luktar som sommarregn", det var vad du sa till mig den där första sommaren. Melissa Horn på högsta volym och känslorna jag hade då bara bubblar upp igen på både gott och ont. Allt var inte bra då. Och jag tänker och tänker på hur och vad jag hade kunnat göra annorlunda, hur hade det blivit då? TÄNK OM Då kommer den där välbekanta klumpen i magen tillbaka. Känslor och tankar som jag inte bearbetat utan istället stoppat undan långt in i mig för att glömma. Känslan av att jag har så mycket att förlora smyger sig på. Men är inte det positivt? Att jag har mycket att förlora betyder ju också att jag har mycket att vara lycklig över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar