Styrka

Jag får ofta höra att jag är stark. Stark som orkar resa på mig och gå vidare. Det är en komplimang verkligen men lite kan jag känna att jag faktiskt inte har något val. När Isabella dog fanns det tre alternativ.

1. Lägga mig ner och dö -Inte aktuellt eftersom jag älskar livet.

2. Gräva ner mig i sorg och bli bitter över att detta hände just mig, skylla på andra -Inte heller ett alternativ då vi tidigt bestämde oss för att Isabella inte ska symbolisera något negativt i våra liv.

3. Ta mig igenom det värsta tänkbara, känna lycka över vad vi fick och fortsätta leva -Detta valde jag, det är en kamp varje dag för sorgen kommer man inte ifrån. Visst är jag gnällig över småsaker som annars inte skulle beröra mig och visst har jag svårt att känna lycka nu för tiden. Men trots att det är svårt så vill jag inget annat än att känna just lycka och glädje till livet. Så visst har jag en inre styrka som gör att jag orkar fortsätta kämpa för något som faktiskt nästan känns omöjligt men jag har också många stunder då jag känner mig otroligt svag och maktlös. Det är då jag måste komma ihåg vad jag har och har fått uppleva. Jag har en fantastisk Daniel vid min sida, familj och vänner som är ett otroligt stöd, jag har fått träffa min fina dotter och så har jag bebis i magen som ger nytt hopp om framtiden. Jag har faktiskt alla ingredienser för att bli lycklig, det som hindrar mig nu är mina tankar men jag jobbar på det.

Min klippa

Få ordning på allt

Lilla bloggen har fått ligga på hyllan den här våren. Det har varit svårt att skriva för jag vet inte riktigt själv vad som pågår i mitt huvud. Det har varit en omtumlande vår, väldigt mycket har hänt, både bra och dåliga saker. Jag har försökt fokusera på att trivas i mig själv och med nuet, något jag fortfarande jobbar flitigt med då jag inte riktigt känner att jag nått dit ännu. Under dessa fyra månader  av 2014 har följande hänt mig:

*Jag födde barn, en vacker flicka som fick namnet Isabella

*Jag förlorade mitt barn, 2 januari blev jag änglamamma

*Jag blev sjukskriven från jobbet

*Jag flyttade från en lägenhet i centrala Göteborg till ett radhus i Lerum

*Jag åkte till Idre för att åka skidor

*Jag började jobba igen och fick pendla till Göteborg

*Jag började ett nytt jobb i Lerum

*Jag blev gravid, Isabella blir storasyster i slutet på November

*Jag åkte till London

Trädgård

I helgen var Daniel bortrest då passade jag och Linda på att ta tag i lilla trädgården och rensa bort gammal skit för att sätta dit nya fina växter. Vilket terapijobb. Tog i så jag blev helt slut och somnade i soffan vid 15 när Linda åkt. Här är resultatet.

Hur gör man?

Om jag slutar sörja.. Försvinner du då?

Längtan efter dig är enorm och tankarna som kommer tätare och tätare är "nu skulle det varit såhär". Jag kan verkligen inte förstå varför det inte är så som det borde vara. Det är vansinnigt att mitt enda sätt att få känna mig nära dig är att gråta. Allt är så otroligt fel. Jag ska vara ärlig nu och erkänna att jag längtar efter ett lillasyskon till dig. Längtan efter att få hålla ett av våra barn i min famn igen är så överväldigande stor så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tanken på att jag måste vänta och inte veta något om hur det går för oss i framtiden gör mig skräckslagen. Jag undrar ibland hur jag ska orka. Orka fortsätta leva, hoppas och drömma när det känns som att jag är frusen i tiden.

Glossybox

Fick hem den här fina Glossyboxen från Emelie. Mycket bra grejer, framförallt ögonskuggan från The body shop. Den ser jag fram emot att få prova.

Wind of change

Började mitt nya jobb idag. Sjukt kul.. Vill jag tycka men istället smyger sig ångesten på. Den påminner mig om varför jag har det här nya jobbet. Jag längtar hem. Hem till i höstas när allt var perfekt. Då när jag var oslagbart lycklig, så lycklig så att jag tänkte "det är för bra för att vara sant". Synd att hjärnan ska hålla på och överanalysera allt. Förskola, barn, kollegor och föräldrar verkar hur goa som helst och jag tror att jag kommer trivas när stormen av förändring har lagt sig.