Idag har jag börjat läsa "medan körsbärsträden blommar". Det är en mammas berättelse om förlusten av deras spädbarn, sorgen och kampen att fortsätta leva. Har velat läsa denna bok sedan Isabella försvann men har nog inte riktigt vågat. Boken ger ett annat perspektiv på något liknande det jag själv upplevt vilket väcker otroligt mycket nya tankar och frågor hos mig. För det första blev jag inspirerad till att läsa min journal vilket jag inte förmått mig själv att göra ännu.. Har inte varit redo att möta min upplevelse beskriven av andra i medicinska termer som beskriver något annat än det jag upplevde. När jag var och rotade bland mina papper hittade jag inte journalen från sjukhusbesöket med Isabella så på måndag ska jag ringa och be dem skicka den till mig. Det andra som jag kommer att tänka på när jag läser är hur bedrövligt jag fångades upp av min mödravårdscentral. Där och då mitt i chocken förstod jag inte alls vad jag skulle förvänta mig av andra. När jag ringde till mödravårdscentralen för att avboka min nästa tid hos barnmorskan när vi förlorat Isabella fick jag tala in på telefonsvararen där jag berättade vad som hänt. Jag blev aldrig uppringd. Vilket jag nu i efterhand inser är helt åt helvete fel. De borde ha ringt, frågat hur jag mådde och erbjudit någon att samtala med. Hur kan man som professionell inte ringa upp en patient som förlorat sitt barn?! Så på måndag ska jag även ta och kolla upp vad min barnmorska hette och skriva till den mödravårdcentral som jag gick till tidigare att det inte är acceptabelt att bete sig så i en sådan situation. En annan sak boken väcker till liv hos mig är en otrolig tacksamhet mot sjukhuspersonalen som tagit så väl hand om oss under båda mina förlossningar. På måndag ska jag därför även ta tag i att tacka dem på något vis. Jag inser också att jag fortfarande är mitt uppe i ett evighetslångt sorgearbete där min äldsta dotter är huvudpersonen och min saknad efter henne är så stor och överväldigande och sköljer över mig som en våg när jag tänker på henne. Jag saknar dig min lilla ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar