Vecka 37 (36+1)

Jag har egentligen massor att berätta men absolut ingen ork till att göra det. Nu är det slutspurten av den här graviditeten och idag är jag lika gravid som jag var den dagen Alicia kom. Trodde verkligen att lilla M skulle ha kikat ut vid det här laget men nej, hon verkar trivas. De senaste veckorna har varit rätt jobbiga. Har haft extrem mensvärk/molvärk, mycket sammandragningar som gjort ont och foglossningen har blivit värre. Jag har också fått mina första bristningar på magen och har börjat läcka mjölk... vad gör man inte för de man älskar? Jag kan däremot trösta mig med är att det är en riktigt livlig bebis som bor därinne. Det är väldigt tryggt att hon påminner mig om att hon lever och har det bra även om det ibland känns som om hon försöker bryta sig ut genom revbenen. Daniel går på helspänn och frågar mig hela tiden hur jag mår vilket får mig att känna mig lite som en prinsessa, han passar verkligen upp på mig och jag tycker det är fint att han tycker det är jobbigt att jag har ont. Det bor liksom så mycket kärlek i den där oron. Nu längtar vi efter dig lilla bebis och du är så välkommen när du känner dig redo!

Vecka 12 (11+0)

Vecka 19 (18+0)

Vecka 21 (20+3)

Vecka 28 (27+5)

Vecka 31 (30+3)

Vecka 37 (36+1)

Glad lucia

Idag vill jag önska er alla fina en riktigt glad lucia! Lucia är stort för mig, nästan lika stort som julafton... Det är så vackert med alla tända ljus, sånger och små och stora som gjort sig fina dagen till ära. Lussebullarna ska vi inte ens prata om. Mums. Imorgon blir första förskolelucian för Alicia och det känns som en stor milstolpe i hennes liv. När blev hon så stor?

Äntligen december

Min bästa månad är äntligen här. Julen nalkas och december är fyllt med julmys och firande som jag verkligen älskar. Igår skickade vi ut julkort till familj och vänner så jag hoppas att de snart dyker upp i era brevlådor. Bebisen busar för fullt i magen, det är frost ute och vi ska strax åka och hämta lilla loppan från förskolan. Till helgen väntar julmingel både lördag och söndag och nästan alla julklappar är inhandlade vilket känns väldigt skönt. Nu kan vi liksom bara njuta av allt december har att erbjuda.

Trebarnsmamma

Vaknade kl 4 inatt med lite smått panik och nu är det helt omöjligt att somna om. Tror jag precis insåg att vi kommer ha två levande barn... Vad innebär det? Är vi redo? Jag kanske är supernaiv som inte tror att jag behöver någon syskonvagn! Har löst det i mina tankar nu med att jag får jobba mycket med babyskyddet och ta med både ligg och sittdel till vagnen tills lillasyster kan ha sittdelen. Sover båda fortfarande på dagen när hon växt ur sitt skydd... ja, då har jag ett problem om vi ska iväg och jag är ensam med barnen. På helgerna när Daniel är med och på dagarna och vi är hemma har vi två vagnar så det är lugnt. Men ändå, vi kommer ha två levande barn, hur gör man? Insåg även att vi måste köpa babyskydd, täcke, kudde och bäddset till lillasyster. Herregud jag är i vecka 30 imorgon och jag har inte fattat att jag är gravid än. 

Tvååringen

... och så blev hon två år. Helt otroligt att min lilla loppa redan fyllt två. Den 29 oktober 2014, fyra veckor för tidigt, kom hon till oss med ljuset. Det känns som om hon alltid funnits hos oss, hon är så självklar. Tiden springer iväg och jag försöker njuta av varje dag så mycket som jag bara kan. För trots att hon har temperament som en italienare är hon så vansinnigt rolig och mysig och det vill jag för allt i världen inte gå miste om. Jag är så galet stolt över att vara hennes mamma! 

Vecka 24 (23+3)

Vad du har bråkat med mig, du lilla skatt i magen. Första 16-17 veckorna av den här graviditeten bestod av kräks och illamående så hela sommaren passerade utan att vi fick uppleva den annat än från soffan. 

Vecka 17-23 var mest fyllda av ångest och oro. I vecka 19 blev jag sjukskriven på grund av min foglossning och jag hade hemska sammandragningar vid minsta lilla ansträngning. Det lossnade även bitar av slemproppen och jag var säker på att du skulle göra som storasyster Isabella och komma på tok för tidigt. Jag är så tacksam över att du bestämde dig för att stanna kvar i magen ett par veckor till mitt hjärta! 

Det hände såklart lite roliga saker i dessa veckor också. Runt vecka 16-17 började jag känna hur du tumlade runt därinne på ett helt annat sätt än dina systrar vilket övertygade mig om att moderkakan låg annorlunda den här gången, något vi fick bekräftat på ultraljudet vi var på i vecka 19 (18+3). Här fick vi också se en perfekt, tillsynes helt frisk liten flicka med ett helt hjärta som tickade. Från början ville du inte alls avslöja om du var en pojke eller flicka så mamma fick kliva upp och gå lite för att du skulle lägga dig tillrätta. 

Nu har de absolut värsta veckorna passerat och för varje dag som går ökar chansen för dig att överleva utanför magen vilket i sin tur gör så att jag kan slappna av lite och faktiskt njuta. Jag har fortfarande ont av foglossningen men jag är nöjd med att jag ändå kan röra på mig såpas bra som jag kan, något som inte gick med din storasyster Alicia. Du och jag myser om dagarna, träffar mycket vänner och Alicia pussar på dig och pratar om sin bebis. Vi längtar efter dig hela familjen men ta din tid, bli stor och stark innan du kommer. Vi väntar på dig!

Älskar dig lilla äpplet, 

kram Mamma

Söndagsmys

Vi har haft en superhärlig helg. Gårdagen spenderades först i Torslanda med hela familjen och sedan lämnade vi lilla loppan med nonno och nonna för att åka och spaa på Arken. Dejt med min stora älskling var ett underbart sätt att spendera lördagskvällen på. Spa, trerätters och hotellnatt. Perfekt. Men småbarnsföräldrar som vi är somnade vi ändå kl 22 och vaknade kl 06.30... det är svårt att bryta vanor på bara en natt. Vi hade det hursomhelst himla mysigt med mycket gos och skratt. Det känns bra att vi fortfarande har så roligt ihop. Nu ligger vi hela familjen i soffan och både lilla och stora älsklingen sover. Bebis i magen lever däremot loppan och bökar runt som bara den, det är vad jag kallar söndagsmys!