Trebarnsmamma

Vaknade kl 4 inatt med lite smått panik och nu är det helt omöjligt att somna om. Tror jag precis insåg att vi kommer ha två levande barn... Vad innebär det? Är vi redo? Jag kanske är supernaiv som inte tror att jag behöver någon syskonvagn! Har löst det i mina tankar nu med att jag får jobba mycket med babyskyddet och ta med både ligg och sittdel till vagnen tills lillasyster kan ha sittdelen. Sover båda fortfarande på dagen när hon växt ur sitt skydd... ja, då har jag ett problem om vi ska iväg och jag är ensam med barnen. På helgerna när Daniel är med och på dagarna och vi är hemma har vi två vagnar så det är lugnt. Men ändå, vi kommer ha två levande barn, hur gör man? Insåg även att vi måste köpa babyskydd, täcke, kudde och bäddset till lillasyster. Herregud jag är i vecka 30 imorgon och jag har inte fattat att jag är gravid än. 

Tvååringen

... och så blev hon två år. Helt otroligt att min lilla loppa redan fyllt två. Den 29 oktober 2014, fyra veckor för tidigt, kom hon till oss med ljuset. Det känns som om hon alltid funnits hos oss, hon är så självklar. Tiden springer iväg och jag försöker njuta av varje dag så mycket som jag bara kan. För trots att hon har temperament som en italienare är hon så vansinnigt rolig och mysig och det vill jag för allt i världen inte gå miste om. Jag är så galet stolt över att vara hennes mamma! 

Vecka 24 (23+3)

Vad du har bråkat med mig, du lilla skatt i magen. Första 16-17 veckorna av den här graviditeten bestod av kräks och illamående så hela sommaren passerade utan att vi fick uppleva den annat än från soffan. 

Vecka 17-23 var mest fyllda av ångest och oro. I vecka 19 blev jag sjukskriven på grund av min foglossning och jag hade hemska sammandragningar vid minsta lilla ansträngning. Det lossnade även bitar av slemproppen och jag var säker på att du skulle göra som storasyster Isabella och komma på tok för tidigt. Jag är så tacksam över att du bestämde dig för att stanna kvar i magen ett par veckor till mitt hjärta! 

Det hände såklart lite roliga saker i dessa veckor också. Runt vecka 16-17 började jag känna hur du tumlade runt därinne på ett helt annat sätt än dina systrar vilket övertygade mig om att moderkakan låg annorlunda den här gången, något vi fick bekräftat på ultraljudet vi var på i vecka 19 (18+3). Här fick vi också se en perfekt, tillsynes helt frisk liten flicka med ett helt hjärta som tickade. Från början ville du inte alls avslöja om du var en pojke eller flicka så mamma fick kliva upp och gå lite för att du skulle lägga dig tillrätta. 

Nu har de absolut värsta veckorna passerat och för varje dag som går ökar chansen för dig att överleva utanför magen vilket i sin tur gör så att jag kan slappna av lite och faktiskt njuta. Jag har fortfarande ont av foglossningen men jag är nöjd med att jag ändå kan röra på mig såpas bra som jag kan, något som inte gick med din storasyster Alicia. Du och jag myser om dagarna, träffar mycket vänner och Alicia pussar på dig och pratar om sin bebis. Vi längtar efter dig hela familjen men ta din tid, bli stor och stark innan du kommer. Vi väntar på dig!

Älskar dig lilla äpplet, 

kram Mamma

Söndagsmys

Vi har haft en superhärlig helg. Gårdagen spenderades först i Torslanda med hela familjen och sedan lämnade vi lilla loppan med nonno och nonna för att åka och spaa på Arken. Dejt med min stora älskling var ett underbart sätt att spendera lördagskvällen på. Spa, trerätters och hotellnatt. Perfekt. Men småbarnsföräldrar som vi är somnade vi ändå kl 22 och vaknade kl 06.30... det är svårt att bryta vanor på bara en natt. Vi hade det hursomhelst himla mysigt med mycket gos och skratt. Det känns bra att vi fortfarande har så roligt ihop. Nu ligger vi hela familjen i soffan och både lilla och stora älsklingen sover. Bebis i magen lever däremot loppan och bökar runt som bara den, det är vad jag kallar söndagsmys!

Världens godaste fisksoppa

4-6 portioner
Ingredienser:

400g torsk
300 g lax

2 morötter
1 purjolök
1 fänkål
1 vitlöksklyfta
1 flaska hummerfond (ca 250 ml)

2,5 dl cremé fraichê
2,5 dl vispgrädde
1 dl vitt vin
0,5-1 g saffran
Citronsaft
salt
peppar
timjan
rosmarin

Så gör du:

Hacka grönsakerna i jämna bitar och fräs i kastrull. Fyll upp med kokat vatten så att det täcker grönsakerna och tillsätt sedan hummerfonden. Koka tills grönsakerna är riktigt mjuka och mixa tills soppan blir len.

Tillsätt cremé fraichê, grädde och vin medan du rör i soppan och krydda sedan efter smak. Mixa igen om du vill ha soppan riktigt krämig. Skär fisken i centimeterstora bitar och koka sedan i soppan 2-5 minuter. Voilá!

Misslyckande

Och så börjar det igen... Ångesttankarna och kroppen som värker av smärta. Jag börjar ifrågasätta varför jag utsätter mig för detta igen. Att vara gravid är inget jag är bra på tyvärr. Jag känner mig så himla misslyckad som kvinna, som inte klarar av att bära mitt barn med glädje. Det värker i hela mig just nu på grund av foglossningen och jag vet att detta är kroppens sätt att säga stopp till mitt arbete. Jag behöver bli sjukskriven, helst igår. Men jag vill inte. Jag vill inte bara sitta hemma och vänta på att min bebis ska komma eller dö. För ja... det är dit tankarna går. Jag vågar inte lita på att bebis stannar. Nu är jag i vecka 17 och jag är livrädd att förlossningen sätter igång och skatten i magen får träffa storasyster Bella på tok för tidigt. Händer det vet jag inte hur jag skulle klara det. Då skulle nog Alicia få växa upp som ensambarn med två syskon i himlen. För en graviditet till klarar varken kropp eller psyke av. Jag får ofta höra att jag är stark... men jag förstår det faktiskt inte för jag känner mig så jävla liten och svag. 

Kanelbulle

För att förgylla vardagen lite nu när vi börjat jobba igen passade jag och Alicia på att baka lite bullar. Kanelbullar hör verkligen hösten till. Det är så gott tillsammans med en kopp te eller varm choklad. Dessutom är det perfekt att ha med till jobbet om jag skulle få sockerdipp under dagen.