Om jag slutar sörja.. Försvinner du då?
Längtan efter dig är enorm och tankarna som kommer tätare och tätare är "nu skulle det varit såhär". Jag kan verkligen inte förstå varför det inte är så som det borde vara. Det är vansinnigt att mitt enda sätt att få känna mig nära dig är att gråta. Allt är så otroligt fel. Jag ska vara ärlig nu och erkänna att jag längtar efter ett lillasyskon till dig. Längtan efter att få hålla ett av våra barn i min famn igen är så överväldigande stor så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tanken på att jag måste vänta och inte veta något om hur det går för oss i framtiden gör mig skräckslagen. Jag undrar ibland hur jag ska orka. Orka fortsätta leva, hoppas och drömma när det känns som att jag är frusen i tiden.
måndag 17 mars 2014
tisdag 4 mars 2014
Glossybox
Fick hem den här fina Glossyboxen från Emelie. Mycket bra grejer, framförallt ögonskuggan från The body shop. Den ser jag fram emot att få prova.
måndag 3 mars 2014
Wind of change
Började mitt nya jobb idag. Sjukt kul.. Vill jag tycka men istället smyger sig ångesten på. Den påminner mig om varför jag har det här nya jobbet. Jag längtar hem. Hem till i höstas när allt var perfekt. Då när jag var oslagbart lycklig, så lycklig så att jag tänkte "det är för bra för att vara sant". Synd att hjärnan ska hålla på och överanalysera allt. Förskola, barn, kollegor och föräldrar verkar hur goa som helst och jag tror att jag kommer trivas när stormen av förändring har lagt sig.
söndag 23 februari 2014
Ta dig samman
Igår hade jag en riktig jävla skitdag. När jag vaknade igår morse så var det första jag gjorde att börja gråta. Nu för tiden när jag är på dåligt humör, arg eller ledsen så känns det verkligen som om jag aldrig någonsin kommer kunna känna glädje igen. En fruktansvärd känsla när man slukas av ett sådant mörker. Daniel drog iväg på innebandymatch och jag kände mig så ensam och övergiven där gråtandes under täcket. "Jag kommer aldrig att bli hel" ekade i mitt huvud. När jag legat där i lite över en timme tog jag mig i kragen och släpade in mig själv i duschen. Var så trött i kroppen av alla känslor så jag inte ens kunde stå upp. Satt i duschen i säkert 45 min innan jag kände att jag så småningom var lite varm och kunde ställa mig upp igen för att göra mig i ordning. Hade också ett långt telefonsamtal med mamma och fick lov att prata om alla känslorna som överrumplade mig.
När Daniel kom hem igen berättade han att han struntar i den andra matchen med tjejerna så att vi kunde ha lite tid ihop. Han förstod nog att jag behövde det. Vi åkte iväg till Allum för klädshopping (välbehövligt eftersom att inga av mina kläder passar längre) och därefter till Backaplan för att hitta en cykel som jag kan använda när jag ska till och från mitt nya jobb. Blev lättad när jag faktiskt hittade lite kläder som jag kände mig fin i plus en söt cykel som jag tror kommer passa mig alldeles utmärkt. Alla dessa bitar under dagen gjorde mig på bättre humör men jag var fortfarande skakig och hade gråten i halsen när vi kom hem. Vi åt lite och gjorde oss sedan i ordning inför kvällen. Jag tog på mig en av de nya topparna jag köpt och kände mig för första gången sedan förlossningen riktigt fin. Det är stort för mig.
Vi hoppade in i bilen, plockade upp Abbe och Bulken och tog oss sedan vidare mot Oskar för att fira honom i stan. Fick mingla med mina godingar en hel kväll, jag fick skratta och jag fick känna glädje igen. Känslan av den vändningen under dagen är en sådan lättnad. Jag fick vara glad trots att jag på morgonen aldrig trodde att jag ens kunde vara det. Så himla skönt. Så tusen tack ni alla fina människor som omger mig. Det är ni som ger mig det stöd och den styrka som gör att jag orkar vara lycklig. För det är jag.
