Vardagskaoset

Längesedan något blev sagt här. Livet med två småbarn hemma går i ett och mitt liv just nu kretsar kring barnen helt och hållet. Finns inte tid för så mycket mer och den tid som finns används till att dricka te, andas och pussa på han som alltid finns vid min sida i detta vardagskaos. Men oj, så fantastiska de där två är. Herregud, Alicia hade utan problem kunnat ha en egen youtube kanal så som hennes mun går. Det är ljuvligt och det mesta som sägs är hysteriskt roligt. Däremellan kommer såklart ett och annat klassiskt treårsutbrott men i det stora hela är hon så underbar att hänga med nu. 

I förrgår blev Melina sju hela månader, helt galet. Hon sitter helt själv och har gjort det i lite över en månads tid. Äta är den största hobbyn just nu (bortsett från att kolla in vad Alicia hittar på för bus) det blir två grötportioner om dagen, två burkportioner om dagen och däremellan får hon ersättning då jag gav upp amningen för dryga två månader sedan på grund av alla förbannade mjölkstockningar. 

Trots att jag är trött vilken tid på dygnet du än frågar mig och trots att jag kan bli så frustrerad på de där små damerna så jag nästan exploderar, lever jag precis det liv jag så länge längtat efter. Alltså jag älskar mina tjejer så innerligt mycket och trots att livet just nu går på högvarv är jag så förbannat lycklig. 

Min lilla karamell

Små blir stora

Vet att jag säger det hela tiden men hjälp vad fort tiden går! Imorgon ska vi på Alicias andra sommaravslutning i livet, kan ni förstå hur stor hon har blivit? Nu för tiden kan man föra en lång konversation med den damen, så klok och rolig. Dessutom går det aldrig en dag utan att hon gör mig helt galen. Det går heller inte en hel dag utan att hon gör mig varm i hjärtat, rörd och stolt. Det bor så mycket fint i den lilla stora människan 

Lillemajan i familjen har blivit så stor nu så att hon inte längre vill ligga i vagnen och sova, nej nu är det sitta och vara med och leka jämt som gäller. Helst ska hon inte sova en sekund under dagen, tänk om hon skulle missa något... hemska tanke. Hon kan dessutom sitta såpas bra att hon har egen stol vid matbordet, ja, i alla fall om man lägger i några kuddar. De första två månaderna av hennes liv var jag väldigt rädd och nervös över att hon inte riktigt gick upp som hon skulle i vikt. Men nu funkar amningen bra (längesedan jag hade mjölkstockning nu) och hon följer sin kurva fint. Hon ligger förvisso fortfarande under medel men sålänge kurvan ser fin ut är jag nöjd. Melina är just nu inne i en period då hon testar sin röst, det senaste är att hon ligger och morrar länge, länge. 

Alicia sa något väldigt fint idag. Vi hade bråkat och när jag prtatade med henne om det efteråt avslutade jag med att säga "mamma älskar dig, pappa älskar dig och Melina älskar dig" varpå hon säger "och Isabella älskar mig". Och ja, hjärtat, jag är helt övertygad om att även storasyster Isabella älskar dig. Det är så fint att Alicia även ser henne som en familjemedlem trots att hon aldrig fått uppleva sin syster. Åh jag är så otroligt lyckligt lottad över att få vara mamma till mina tjejer. 

Valborg

Den 30 april hörde vi denna lilla människans bubblande skratt för första gången. Det gick rakt in i hjärtat vill jag lova.

Ensam med barnen

Den här helgen är jag själv med båda barnen för första gången nattetid för Daniel är i Liverpool. Än så länge går det strålande bortsett från ett litet missöde igår eftermiddag med fredagshandling som blev till kaos. I morse var Alicia på strålande humör och vi bråkade inte en endaste gång, vilket faktiskt är rätt otroligt när man har med en trotsig tvååring att göra. Vi spenderade morgonen med att måla en teckning till Nonna medan vi pratade om livet så som bara hon kan. Vid 10 hoppade vi in i bilen för att lämna av henne hos Pontus och Cassie, de ska på äventyr till Slottskogen, så att jag och lilla M kan åka och hälsa på mamma på sjukhuset sedan. Jag känner mig rätt grym i min mammaroll faktiskt. Topparna är höga och dalarna likaså men vilken fantastisk lycka det är att få vara så jäkla välsignad som jag är. Tänk att den här familjen är min!

Medan vi kan

Vardagslivet flyter på och mitt behov av att skriva av mig kommer inte alls lika ofta längre, något jag tycker är rätt skönt. Känns som att bitarna i mitt liv börjar falla på plats och jag känner mig ganska hel. Något som varit svårt sedan vi förlorade Bella. Sedan skulle jag ljuga om jag sa att vår familj står utan utmaningar då en nära familjemedlem just nu går igenom något väldigt svårt som drabbar och påverkar oss alla. Men om Isabellas död lärde mig något så var det att glädjas över det man har och det man fått uppleva ihop. Vi kan inte påverka ett skit när det kommer till vissa saker men vi kan välja att ha roligt ihop medan vi kan...

Mina små hoppetossor ni gör mig så innerligt lycklig! Vem skulle jag vara utan er?

Materiell lycka

Alla hjärtans dag

Idag är det kärlekens dag och min tredje lilla prinsessa har redan hunnit bli en månad gammal. Alma Melina Telder kom till världen den 14 januari kl 12.05, 49 cm lång och 2700 g ren kärlek. Våra tre tjejer är verkligen det stora beviset på hur vacker kärleken mellan mig och Daniel är.

Vecka 37 (36+1)

Jag har egentligen massor att berätta men absolut ingen ork till att göra det. Nu är det slutspurten av den här graviditeten och idag är jag lika gravid som jag var den dagen Alicia kom. Trodde verkligen att lilla M skulle ha kikat ut vid det här laget men nej, hon verkar trivas. De senaste veckorna har varit rätt jobbiga. Har haft extrem mensvärk/molvärk, mycket sammandragningar som gjort ont och foglossningen har blivit värre. Jag har också fått mina första bristningar på magen och har börjat läcka mjölk... vad gör man inte för de man älskar? Jag kan däremot trösta mig med är att det är en riktigt livlig bebis som bor därinne. Det är väldigt tryggt att hon påminner mig om att hon lever och har det bra även om det ibland känns som om hon försöker bryta sig ut genom revbenen. Daniel går på helspänn och frågar mig hela tiden hur jag mår vilket får mig att känna mig lite som en prinsessa, han passar verkligen upp på mig och jag tycker det är fint att han tycker det är jobbigt att jag har ont. Det bor liksom så mycket kärlek i den där oron. Nu längtar vi efter dig lilla bebis och du är så välkommen när du känner dig redo!

Vecka 12 (11+0)

Vecka 19 (18+0)

Vecka 21 (20+3)

Vecka 28 (27+5)

Vecka 31 (30+3)

Vecka 37 (36+1)

Glad lucia

Idag vill jag önska er alla fina en riktigt glad lucia! Lucia är stort för mig, nästan lika stort som julafton... Det är så vackert med alla tända ljus, sånger och små och stora som gjort sig fina dagen till ära. Lussebullarna ska vi inte ens prata om. Mums. Imorgon blir första förskolelucian för Alicia och det känns som en stor milstolpe i hennes liv. När blev hon så stor?

Äntligen december

Min bästa månad är äntligen här. Julen nalkas och december är fyllt med julmys och firande som jag verkligen älskar. Igår skickade vi ut julkort till familj och vänner så jag hoppas att de snart dyker upp i era brevlådor. Bebisen busar för fullt i magen, det är frost ute och vi ska strax åka och hämta lilla loppan från förskolan. Till helgen väntar julmingel både lördag och söndag och nästan alla julklappar är inhandlade vilket känns väldigt skönt. Nu kan vi liksom bara njuta av allt december har att erbjuda.

Trebarnsmamma

Vaknade kl 4 inatt med lite smått panik och nu är det helt omöjligt att somna om. Tror jag precis insåg att vi kommer ha två levande barn... Vad innebär det? Är vi redo? Jag kanske är supernaiv som inte tror att jag behöver någon syskonvagn! Har löst det i mina tankar nu med att jag får jobba mycket med babyskyddet och ta med både ligg och sittdel till vagnen tills lillasyster kan ha sittdelen. Sover båda fortfarande på dagen när hon växt ur sitt skydd... ja, då har jag ett problem om vi ska iväg och jag är ensam med barnen. På helgerna när Daniel är med och på dagarna och vi är hemma har vi två vagnar så det är lugnt. Men ändå, vi kommer ha två levande barn, hur gör man? Insåg även att vi måste köpa babyskydd, täcke, kudde och bäddset till lillasyster. Herregud jag är i vecka 30 imorgon och jag har inte fattat att jag är gravid än. 

Tvååringen

... och så blev hon två år. Helt otroligt att min lilla loppa redan fyllt två. Den 29 oktober 2014, fyra veckor för tidigt, kom hon till oss med ljuset. Det känns som om hon alltid funnits hos oss, hon är så självklar. Tiden springer iväg och jag försöker njuta av varje dag så mycket som jag bara kan. För trots att hon har temperament som en italienare är hon så vansinnigt rolig och mysig och det vill jag för allt i världen inte gå miste om. Jag är så galet stolt över att vara hennes mamma! 

Vecka 24 (23+3)

Vad du har bråkat med mig, du lilla skatt i magen. Första 16-17 veckorna av den här graviditeten bestod av kräks och illamående så hela sommaren passerade utan att vi fick uppleva den annat än från soffan. 

Vecka 17-23 var mest fyllda av ångest och oro. I vecka 19 blev jag sjukskriven på grund av min foglossning och jag hade hemska sammandragningar vid minsta lilla ansträngning. Det lossnade även bitar av slemproppen och jag var säker på att du skulle göra som storasyster Isabella och komma på tok för tidigt. Jag är så tacksam över att du bestämde dig för att stanna kvar i magen ett par veckor till mitt hjärta! 

Det hände såklart lite roliga saker i dessa veckor också. Runt vecka 16-17 började jag känna hur du tumlade runt därinne på ett helt annat sätt än dina systrar vilket övertygade mig om att moderkakan låg annorlunda den här gången, något vi fick bekräftat på ultraljudet vi var på i vecka 19 (18+3). Här fick vi också se en perfekt, tillsynes helt frisk liten flicka med ett helt hjärta som tickade. Från början ville du inte alls avslöja om du var en pojke eller flicka så mamma fick kliva upp och gå lite för att du skulle lägga dig tillrätta. 

Nu har de absolut värsta veckorna passerat och för varje dag som går ökar chansen för dig att överleva utanför magen vilket i sin tur gör så att jag kan slappna av lite och faktiskt njuta. Jag har fortfarande ont av foglossningen men jag är nöjd med att jag ändå kan röra på mig såpas bra som jag kan, något som inte gick med din storasyster Alicia. Du och jag myser om dagarna, träffar mycket vänner och Alicia pussar på dig och pratar om sin bebis. Vi längtar efter dig hela familjen men ta din tid, bli stor och stark innan du kommer. Vi väntar på dig!

Älskar dig lilla äpplet, 

kram Mamma

Söndagsmys

Vi har haft en superhärlig helg. Gårdagen spenderades först i Torslanda med hela familjen och sedan lämnade vi lilla loppan med nonno och nonna för att åka och spaa på Arken. Dejt med min stora älskling var ett underbart sätt att spendera lördagskvällen på. Spa, trerätters och hotellnatt. Perfekt. Men småbarnsföräldrar som vi är somnade vi ändå kl 22 och vaknade kl 06.30... det är svårt att bryta vanor på bara en natt. Vi hade det hursomhelst himla mysigt med mycket gos och skratt. Det känns bra att vi fortfarande har så roligt ihop. Nu ligger vi hela familjen i soffan och både lilla och stora älsklingen sover. Bebis i magen lever däremot loppan och bökar runt som bara den, det är vad jag kallar söndagsmys!

Världens godaste fisksoppa

4-6 portioner
Ingredienser:

400g torsk
300 g lax

2 morötter
1 purjolök
1 fänkål
1 vitlöksklyfta
1 flaska hummerfond (ca 250 ml)

2,5 dl cremé fraichê
2,5 dl vispgrädde
1 dl vitt vin
0,5-1 g saffran
Citronsaft
salt
peppar
timjan
rosmarin

Så gör du:

Hacka grönsakerna i jämna bitar och fräs i kastrull. Fyll upp med kokat vatten så att det täcker grönsakerna och tillsätt sedan hummerfonden. Koka tills grönsakerna är riktigt mjuka och mixa tills soppan blir len.

Tillsätt cremé fraichê, grädde och vin medan du rör i soppan och krydda sedan efter smak. Mixa igen om du vill ha soppan riktigt krämig. Skär fisken i centimeterstora bitar och koka sedan i soppan 2-5 minuter. Voilá!

Misslyckande

Och så börjar det igen... Ångesttankarna och kroppen som värker av smärta. Jag börjar ifrågasätta varför jag utsätter mig för detta igen. Att vara gravid är inget jag är bra på tyvärr. Jag känner mig så himla misslyckad som kvinna, som inte klarar av att bära mitt barn med glädje. Det värker i hela mig just nu på grund av foglossningen och jag vet att detta är kroppens sätt att säga stopp till mitt arbete. Jag behöver bli sjukskriven, helst igår. Men jag vill inte. Jag vill inte bara sitta hemma och vänta på att min bebis ska komma eller dö. För ja... det är dit tankarna går. Jag vågar inte lita på att bebis stannar. Nu är jag i vecka 17 och jag är livrädd att förlossningen sätter igång och skatten i magen får träffa storasyster Bella på tok för tidigt. Händer det vet jag inte hur jag skulle klara det. Då skulle nog Alicia få växa upp som ensambarn med två syskon i himlen. För en graviditet till klarar varken kropp eller psyke av. Jag får ofta höra att jag är stark... men jag förstår det faktiskt inte för jag känner mig så jävla liten och svag. 

Kanelbulle

För att förgylla vardagen lite nu när vi börjat jobba igen passade jag och Alicia på att baka lite bullar. Kanelbullar hör verkligen hösten till. Det är så gott tillsammans med en kopp te eller varm choklad. Dessutom är det perfekt att ha med till jobbet om jag skulle få sockerdipp under dagen.

Det där magiska med bubblor

Storasystrar

Det har varit tyst här ett tag, mycket kan förklaras med att ett litet syskon till Isabella och Alicia ligger och gror i min mage. Hemligheter har aldrig varit min grej och eftersom att detta är vad mina tankar bestått av de senaste 10 veckorna som vi har vetat, har det varit svårt att skriva om något annat. Dessutom har bebis även orsakat en hel del illamående och kräkningar så fokus när jag väl mått bra har varit annat än lilla bloggen. Imorgon går vi in i vecka 15 och oj vad vi längtar till bf 5 februari.