Vad du har bråkat med mig, du lilla skatt i magen. Första 16-17 veckorna av den här graviditeten bestod av kräks och illamående så hela sommaren passerade utan att vi fick uppleva den annat än från soffan.
Vecka 17-23 var mest fyllda av ångest och oro. I vecka 19 blev jag sjukskriven på grund av min foglossning och jag hade hemska sammandragningar vid minsta lilla ansträngning. Det lossnade även bitar av slemproppen och jag var säker på att du skulle göra som storasyster Isabella och komma på tok för tidigt. Jag är så tacksam över att du bestämde dig för att stanna kvar i magen ett par veckor till mitt hjärta!
Det hände såklart lite roliga saker i dessa veckor också. Runt vecka 16-17 började jag känna hur du tumlade runt därinne på ett helt annat sätt än dina systrar vilket övertygade mig om att moderkakan låg annorlunda den här gången, något vi fick bekräftat på ultraljudet vi var på i vecka 19 (18+3). Här fick vi också se en perfekt, tillsynes helt frisk liten flicka med ett helt hjärta som tickade. Från början ville du inte alls avslöja om du var en pojke eller flicka så mamma fick kliva upp och gå lite för att du skulle lägga dig tillrätta.
Nu har de absolut värsta veckorna passerat och för varje dag som går ökar chansen för dig att överleva utanför magen vilket i sin tur gör så att jag kan slappna av lite och faktiskt njuta. Jag har fortfarande ont av foglossningen men jag är nöjd med att jag ändå kan röra på mig såpas bra som jag kan, något som inte gick med din storasyster Alicia. Du och jag myser om dagarna, träffar mycket vänner och Alicia pussar på dig och pratar om sin bebis. Vi längtar efter dig hela familjen men ta din tid, bli stor och stark innan du kommer. Vi väntar på dig!
Älskar dig lilla äpplet,
kram Mamma
