Vardagskaoset

Längesedan något blev sagt här. Livet med två småbarn hemma går i ett och mitt liv just nu kretsar kring barnen helt och hållet. Finns inte tid för så mycket mer och den tid som finns används till att dricka te, andas och pussa på han som alltid finns vid min sida i detta vardagskaos. Men oj, så fantastiska de där två är. Herregud, Alicia hade utan problem kunnat ha en egen youtube kanal så som hennes mun går. Det är ljuvligt och det mesta som sägs är hysteriskt roligt. Däremellan kommer såklart ett och annat klassiskt treårsutbrott men i det stora hela är hon så underbar att hänga med nu. 

I förrgår blev Melina sju hela månader, helt galet. Hon sitter helt själv och har gjort det i lite över en månads tid. Äta är den största hobbyn just nu (bortsett från att kolla in vad Alicia hittar på för bus) det blir två grötportioner om dagen, två burkportioner om dagen och däremellan får hon ersättning då jag gav upp amningen för dryga två månader sedan på grund av alla förbannade mjölkstockningar. 

Trots att jag är trött vilken tid på dygnet du än frågar mig och trots att jag kan bli så frustrerad på de där små damerna så jag nästan exploderar, lever jag precis det liv jag så länge längtat efter. Alltså jag älskar mina tjejer så innerligt mycket och trots att livet just nu går på högvarv är jag så förbannat lycklig. 

Min lilla karamell

Små blir stora

Vet att jag säger det hela tiden men hjälp vad fort tiden går! Imorgon ska vi på Alicias andra sommaravslutning i livet, kan ni förstå hur stor hon har blivit? Nu för tiden kan man föra en lång konversation med den damen, så klok och rolig. Dessutom går det aldrig en dag utan att hon gör mig helt galen. Det går heller inte en hel dag utan att hon gör mig varm i hjärtat, rörd och stolt. Det bor så mycket fint i den lilla stora människan 

Lillemajan i familjen har blivit så stor nu så att hon inte längre vill ligga i vagnen och sova, nej nu är det sitta och vara med och leka jämt som gäller. Helst ska hon inte sova en sekund under dagen, tänk om hon skulle missa något... hemska tanke. Hon kan dessutom sitta såpas bra att hon har egen stol vid matbordet, ja, i alla fall om man lägger i några kuddar. De första två månaderna av hennes liv var jag väldigt rädd och nervös över att hon inte riktigt gick upp som hon skulle i vikt. Men nu funkar amningen bra (längesedan jag hade mjölkstockning nu) och hon följer sin kurva fint. Hon ligger förvisso fortfarande under medel men sålänge kurvan ser fin ut är jag nöjd. Melina är just nu inne i en period då hon testar sin röst, det senaste är att hon ligger och morrar länge, länge. 

Alicia sa något väldigt fint idag. Vi hade bråkat och när jag prtatade med henne om det efteråt avslutade jag med att säga "mamma älskar dig, pappa älskar dig och Melina älskar dig" varpå hon säger "och Isabella älskar mig". Och ja, hjärtat, jag är helt övertygad om att även storasyster Isabella älskar dig. Det är så fint att Alicia även ser henne som en familjemedlem trots att hon aldrig fått uppleva sin syster. Åh jag är så otroligt lyckligt lottad över att få vara mamma till mina tjejer. 

Valborg

Den 30 april hörde vi denna lilla människans bubblande skratt för första gången. Det gick rakt in i hjärtat vill jag lova.

Ensam med barnen

Den här helgen är jag själv med båda barnen för första gången nattetid för Daniel är i Liverpool. Än så länge går det strålande bortsett från ett litet missöde igår eftermiddag med fredagshandling som blev till kaos. I morse var Alicia på strålande humör och vi bråkade inte en endaste gång, vilket faktiskt är rätt otroligt när man har med en trotsig tvååring att göra. Vi spenderade morgonen med att måla en teckning till Nonna medan vi pratade om livet så som bara hon kan. Vid 10 hoppade vi in i bilen för att lämna av henne hos Pontus och Cassie, de ska på äventyr till Slottskogen, så att jag och lilla M kan åka och hälsa på mamma på sjukhuset sedan. Jag känner mig rätt grym i min mammaroll faktiskt. Topparna är höga och dalarna likaså men vilken fantastisk lycka det är att få vara så jäkla välsignad som jag är. Tänk att den här familjen är min!

Medan vi kan

Vardagslivet flyter på och mitt behov av att skriva av mig kommer inte alls lika ofta längre, något jag tycker är rätt skönt. Känns som att bitarna i mitt liv börjar falla på plats och jag känner mig ganska hel. Något som varit svårt sedan vi förlorade Bella. Sedan skulle jag ljuga om jag sa att vår familj står utan utmaningar då en nära familjemedlem just nu går igenom något väldigt svårt som drabbar och påverkar oss alla. Men om Isabellas död lärde mig något så var det att glädjas över det man har och det man fått uppleva ihop. Vi kan inte påverka ett skit när det kommer till vissa saker men vi kan välja att ha roligt ihop medan vi kan...

Mina små hoppetossor ni gör mig så innerligt lycklig! Vem skulle jag vara utan er?

Materiell lycka