2o15 har hjälpt mig att fortsätta leva. Jag börjar känna igen mig själv mer och mer, något jag förlorade 2o14 när Isabella dog. I år har jag hittat tillbaka till livet och lyckan. Jag har lärt känna helt fantastiska människor, jag har umgåtts mer med nära och kära än någonsin tidigare och jag har lärt mig älska min familj så som den är, med ett barn här på jorden och ett i himlen utan att allt är dränkt i sorg. Sorgen finns kvar, men den är finare och ljusare än vad den var under 2o14. Jag känner tacksamhet och ödmjukhet över året som gått och jag hade gärna kunnat stanna här. För 2o16 kommer att bjuda på nya utmaningar och erfarenheter som jag inte riktigt vet om jag vågar ta mig an. Jag är fortfarande rädd. Rädd för vad som ska komma, jag kommer aldrig mer sia om en ljus framtid så som jag gjorde 2o13. Man vet aldrig vad man har att vänta så det gäller att ta vara på nuet och göra det allra bästa av det.
Med dessa ord vill jag önska er alla ett gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar